|
2010-03-19 Ásta HD-röntgen
Förra måndagen var vi till djursjukhuset i Gammelstad och röntgade om Ástas höfter. Första gången hon röntgades hade hon precis fyllt ett år och veterinären tyckte att det såg ut som en B- och C-höft. När resultatet kom från SKK så hade hon D-höfter. Båda hennes kullsyskon har också dåliga höfter, D- respektive E-höfter. Deras mamma Dimmbrá är friröntgad med A-höfter och fick artros i höften sommaren -2008 och var pga detta tvungen att somna in sommaren -2009. Detta gör höftledsröntgen och avläsning intressant ur många olika synvinklar, men jag ska inte snöa in på detta just nu för som ni vet så har jag tusen tankar kring detta ämne. I alla fall så är nu Ásta röntgad på nytt eftersom vi vill veta om det har skett någon förändring av hennes höfter och det har det… tyvärr till det sämre om man jämför med tidigare plåt. Enligt SKK’s avläsare är det D-höfter med måttliga benpålagringar. Ásta visar inga tecken på att ha ont, vilket är bra. Vi håller tummarna för att det får fortsätta så. Hon får äta Viacutan (fiskolja) och Seraquin (glukosamin) i förebyggande syfte.
Jag har beställt hem Dimmbrá och Ástas avlästa röntgenplåtar från SKK, avläsare var Håkan Kasström. Denna gång var det Annie Liman som avläste Ástas plåt. Jag har fotat dem med digitalkameran samt Dimmbrás artros-plåt från djursjukhuset och ni hittar dem här, röntgenplåtar.
Efter att ha diskuterat Dimmbrá och Ástas plåtar med veterinären så sammanfattar jag det så här: Man vet inte vilken hund som får artros och pålagringar. Genom att röntga hundens höfter så får man en fingervisning om hunden är i riskzonen för att få problem. Med dåliga höfter är det större sannolikhet att hunden får problem än om hunden är friröntgad. Sedan i slutändan så vet man ändå inte vilken hund som kommer att lida av sina dåliga höfter, likadana höfter kan en hund behöva avlivas för medan en annan lever livet ut utan några problem. Smärtan och hur hunden påverkas av sina dåliga höfter är väldigt individuellt.
Jag ser verkligen fram emot föreläsningen med Lars Audell, det ska bli riktigt intressant! |
 |
 |
 |
|
2009-11-19 Ögonlysning
Jag blir så trött... jag orkar inte mer... nu får det vara nog! Vad har jag gjort för att förtjäna detta!?
Valsa ögonlystes i måndags och gissa vad... hon har Bakre Polär Katarakt. Ja, ni läste rätt. Vår söta lilla Valsa har delvis nedsatt synförmåga och stor utbredning av katarakt i båda ögonen, dock genomlysningsbar som tur är. Men jag blir så jäkla less! Varför kan inte vår hund få vara frisk!? Katarakt (Bp) är rätt vanligt hos Retrievers och en del Spaniels samt är en ärftlig sjukdom. Isländsk fårhund ska ju föreställa en frisk hundras, varför kan inte mina hundar få vara det då. Jag anser mig själv vara en väldigt seriös uppfödare, rent av lite kräsen. Jag har åkt över 150 mil enkel väg för att hitta rätt hane till vår första kull, vilket senare resulterade i en kull med hög HD och Ásta som vi behöll har D-höfter. Till vår andra kull åkte vi till Norge för att hitta lämplig hane... vad händer då, jo en av valparna får katarakt. Sedan blir Dimmbrá dålig, hon med A-höfter och utmärkta ögon, hon får artros och måste somna in. Valsa som vi köper från Finland efter att vi har gjort världens efterforskningar samt skrivit ansökningar till Jordbruksverket, ja hon får Katarakt.
Jag blir ond, bitter och förbannad... det är så himla orättvist! Här försöker man sitt bästa, kämpar för rasen, tänker på hälsostatistik och inavelsgrad. Sedan ser man andra, i mina ögon inte seriösa personer, para till höger och vänster. Vissa har ingen koll på hälsan alls eller kullsyskon eller föräldrar och struntar i temperament och stamtavlor. Sedan folket som köper dessa valpar... då kan deras hund gå igenom med ögon och höfter ok och sen kommer de på att de ska paras. Jag blir så jäkla trött, varför hade inte bara Valsa kunnat gå igenom med ögon ua... hade det varit så mycket begärt!?
Näe, jag vill inte sluta som en bitterfi**a och att lägga sig ner och dö är inte min grej så jag tar nya tag. Dock inte idag och mest troligt inte imorgon heller... kanske nån annan dag. Hemsidan kommer i alla fall att vara vilande tills jag får nya krafter och engagemanget har återvänt. Självklart uppdaterar jag om det kommer nyheter från valpköpare men förutom det så är det ZzZzzz...
|
 |
 |
 |
|
2009-08-23 Zelda och räven?
Idag är det söndag och igår hade vi sorg. Det började i fredags med att vår superduktiga jägare bondkatten Zelda inte hade synts till på hela dagen vilket var märkligt eftersom hon brukar vara kring gården. Kvällen kom och ingen Zelda trots att vi ropat flera gånger... det har väl hänt någon enstaka gång/ytterst sällan att hon inte kommit hem till läggdags men det är kanske tre gånger/år och då har hon alltid suttit på bron på morgonen. Lördagmorgon och ingen katt på bron, nu var jag orolig och gick och letade efter henne ordentligt med hundarna. Hundarna började nosa väldigt intensivt vid infarten och då jag synar marken så ser jag hårtussar från Zelda. Ásta vädrar och hittar en rävbajs en bit efter vägen. Jag rusar in efter Tomas och vi ropar och letar, ingen Zelda. Det enda logiska förklaringen var att räven tagit Zelda och sedan sprungit iväg med sitt byte för annars borde hon ha kommit fram. Det var en sorgens dag, jag var så himla ledsen, bara två veckor efter Dimmbrá så är nu Zelda borta också. Mörkret kom och då trodde även Tomas det värsta, sedan vid 23-tiden så blir Ásta orolig och när vi öppnar dörren så står Zelda där! Gissa om glädjetårarna sprutade, vår söta lilla katt. Hon hade lite tussar borta och några sår samt haltade ordentligt på bakbenet. Jag är så glad att hon är tillbaka och idag verkar hon vid gott mod trots att hon ser lite mörbultad ut.
En annan rolig sak, förrutom att Zelda kom tillbaka, som jag alldeles glömt att skriva om tidigare är att jag har fått nytt jobb. Det startar en ny gymnasieskola i höst, Luleå Praktiska, och jag ska vara lärare i hund på Hundskötarprogrammet. Det har varit en hel del planering och imorgon kommer eleverna, gissa om det ska bli spänannde!
Jo, förresten... jag har även glömt att skriva om kräftfisket som var 13-15 augusti. Vi har varit i pappas stuga tidigare på kräftfiske, men i år fiskade vi själva nedanför gården. Tomas föräldrar har aldrig fiskat kräftor förrut så de kom förbi och vi fiskade både torsdag och fredag. Det var jättemysigt och vi fick en hel del kräftor och Tomas stod för kräftkokandet. När de kommer hem från Grekland blir det kräftskiva minsann.
|
 |
 |
 |
|
2009-07-22
Uleåborg, Finland
Idag är det onsdag och vi kom hem igårnatt
från Oulu/Uleåborg, Finland. Vi åkte
i fredags tidigt på morgonen och det har varit hund
för hela slanten. Vi har haft jätteroligt och
Valsa är nu vallanlagsbeskriven med "Mycket
goda vallanlag" och Ásta kan titulera sig
C.I.B (internationell utställningschampion). Här
kommer lite kort om vad vi gjorde varje dag... |
| |
|
|
|
Fredag: Finska
Specialen
Upp tidigt och iväg klockan fem på
morgonen med siktet inställt på Kempele som
ligger utanför Oulu. Den här gången
kom vi ihåg att Finland ligger en timme före
oss ;) Eftersom vi som vanligt packade till sent kvällen
innan så var vi rätt slitna när vi kom
fram till Kempele och Finska rasspecialen. Det var över
53 islänningar anmälda och utställningen
var på ett mysigt område med trevlig stämmning
så en finsk special skulle vi gärna åka
på igen. Det var också himla roligt att
få träffa tre av Valsas syskon igen; Veila,
Vilja och Vigdis. Valsa ställdes i valpklassen
och där placerade sig hennes tre systrar före
med motiveringen att Valsa måste utvecklas mer
fram/bröstkorgen och Valsa kom på fjärde
plats. Ásta gick i championklassen och blev fyra
med Ck men blev oplacerad när det blev Bästa
tik. Valsas pappa Eyvinur fra Bjarkarlundi blev BIM.
När utställningen var klar så åkte
vi till Oulu och letade på ett ställe att
handla lite mat, hittade vårt hotell, checkade
in och däckade i den sköna sängen.
|
 |
 |
 |
| |
Lördag:
Internationell utställning och vallanlagsbeskrivning
På lördagmorgon var det upp tidigt som gällde
och efter frukosten så åkte vi på internationella
utställningen i Oulu. Valsa blev tvåa i valpklassen
med samma motivering som gårdagen och hennes syter
Vigdis blev etta. Ásta tog hem storvinsten och
fick Ck, Cert, CACIB och blev BIR. Nu kan hon titulera
sig C.I.B, Internationell uställningschampion! Valsas
pappa Eyvinur blev BIM. Efter uställningen åkte
vi till Kiiminki för vallanlagsbeskrivning med Örjan
Skoglund. Valsa fick "mycket goda vallanlag"
för dagen och Ásta fick "mindre goda
vallanlag" för dagen. |
 |
 |
 |
| |
Söndag:
Internationell utställning och vallningskurs/teori
Söndagförmiddag var det ytterligare en internationell
utställning i Oulu och den här dagen dömde
Jens Ramsing som även dömde i Vännäs.
Valsa blev tvåa i valpklassen och Vigdis etta. Ásta
blev tvåa i championklassen med Ck och blev trea
i Bästa tik. På eftermiddagen åkte vi
till Kiiminki för vallningskursen med Örjan
Skoglund och vi gick igenom teorin. |
 |
 |
 |
| |
Måndag:
Vallningskurs/träning
På måndag var det vallningskurs utanför
Kiiminki hela dagen och vi tränade hundarna och oss
själva. När vi kom tillbaka till hotellet så
var det däcka i sängen som gällde, det
var temat för resan faktiskt :) Vi hade en del sömn
att ta igen men det fanns aldrig utrymme för vila
så vi var ganska färdiga kan man lugnt säga. |
 |
 |
 |
| |
Tisdag:
Vallningskurs/träning
Mera vallningsträning med fåren utanför
Kiiminki. Det hade varit fint väder varje dag fram
tills nu, idag öste regnet ner och det var en trött
familjen Schinkler/Karlsson som gjorde sitt bästa.
Klockan elva på kvällen var vi hemma igen och
då var det akutsova som gällde eftersom jag
började jobba 7:45 dagen efter. |
 |
 |
 |
|
|
2009-04-18
Fasan
Vårat ställe är helt underbart! Jag älskar
att det finns så mycket djur kring gården, de
kommer och går beroende på årstid. Älg,
ren, hermelin, ekorre, räv, tranor, svanar, sjöfåglar,
snösparvar, olika fåglar i allmänhet... och
sedan älven, härliga vatten! Nyaste djuret att lägga
till på listan är fasan. Är ju lite ovanligt
med fasan här uppe så gissa om jag blev glad när
det stod en ståtlig fasantupp mitt på gården.
Vi har sett honom strutta omkring här i veckan men först
idag fick jag tillfälle att fånga honom på
bild. Hans läte är dock inte lika vackert som hans
utseende. Kan vara lite plågsamt när man försöker
sova och det låter som en skrikande galen trasig cykelpump
utanför fönstret. Men den obekvämligheten tar
jag gärna för att ha djur och natur utanför
dörren.
|
 |
 |
 |
|
|
2009-02-15
Mysig helg
Nu är det söndag och vilken mysig helg det har varit.
I lördags bestämde vi oss för att hjälpa
Valsas öra att resa sig. Fram med textillimmet och dutta
lite i pälsen bakom örat och vips, flängörat
stod rakt upp. Ja, ni hörde rätt... jag har limmat
i pälsen på min valp, utställningsnörd
- ja, vart gick det fel ;) Mest troligt skulle örat fixa
sig av sig självt, men om det nu skulle bli för
tungt och inte orka resa sig så skulle jag förbanna
mig självt att jag åtminstone inte ens försökte.
Vem vet, örat kanske är meningen att bli ett hängöra
men då är det i alla fall inte mitt fel :) Dimmbrá
hade precis samma sak med sitt öra när hon var liten
och det fixade sig av sig självt, utan hjälp. När
hon var 12v stod båda öronen jättefint, men
sen 14v gammal så "dog" det ena örat.
Sakta men säkert återhämtade det sig och just
innan hon blev 5 månader så var det två
perfekta spetsöron igen. Förresten kunde man verkligen
inte tro att Dimmbrá skulle bli en sådan skönhet
när man ser bilderna från när hon var liten,
hon var världens fulsötase hundunge! Jag har gjort
en bildsida så ni kan få kika på hur hon
har utvecklats, liten blir
stor. På lördagkväll åkte vi till
Tomas föräldrar och åt godmiddag, stekt abborrfilé
och massor av godsaker. Sen såg vi schlager och fortsatte
mumsandet.
Idag, söndag, har vi hälsat på mamma så
Valsa fick busa med Elvis och Nicko (Finsk lapphund och Lhasa
apso). Innan vi skulle åka till mamma fick jag även
passa på att leka naturfotograf. Cirka 400 meter från
vår gård är uppsamlingsplatsen för gårdarnas
postlådor och vem stod där bland träden om
inte skogens konung. Det är väldigt mycket älg
och även en del renar där vi bor så det var
ju inte direkt en ovanlig syn, men vackra är dom. Vi
brukar skojja om att anordna turistresor med älggaranti,
undrar om det finns stora pengar att tjäna i den branschen?
|
 |
 |
 |
|
2009-01-27
Valsa 12v gammal
Idag blev Valsa 12 veckor gammal. Hon har nu fått stifta
bekantskap med fåren, vilket gick bra. Hon fick följa
med och mata dem medan det fortfarande var ljust. Jag har sett
tidigare att hon har stått och tittat på fåren
på avstånd utan att någon har följt med
henne men idag fick hon hälsa på dem "på
riktigt". Hon tycker att de är väldigt spännande
och det är minst sagt ömesidigt. Det var roligt att
se att hon var intresserad av dem utan att bli rädd. Det
verkade som att hon tyckte att det var helt naturligt att dom
bodde bakom ladugården och att de hörde hemma där.
Ikväll ska vi på drop-in vaccinering så hon
får sin 12-veckors spruta. Vi har även haft fotostund
utomhus och bilderna finns på sitt vanliga ställe.
|
 |
 |
 |
|
2009-01-23
Islandshund.se
Här hemma går det superbra med Valsa. Hon är
en perfekt liten valp... busig och vild men kan ändå
ta det lugnt och mysa. Hon är försiktig med katterna
och leker med dem på deras villkor. Allt känns verkligen
jättebra! :) Jag fotade henne i tisdags då hon blev
11 veckor gammal, bilderna finns under "bilder". Hela
veckan när Valsa har sovit så har jag pysslat med
hemsidan till Islandshund
i Norr. Jag har uppdaterat hela hemsidan och gjort om medlemssidan
och ja... om jag får säga det själv så
känns det som att det blev riktigt bra så nu är
det bara för medlemmarna att skicka in material. Om ni
undrar hur det går med huset så går det framåt...
dagen före julafton satte vi in toalettstolen men man måste
spola lite fältmässigt med en vattenhink. |
 |
 |
 |
|
2009-01-12
Rekikelin Valsa
Det nya året började med att vi hämtade söta
lilla Valsa den 6:e januari. Hon kommer från Rekikelin
kennel i Rovaniemi, Finland. Vi var och hälsade på
två gånger i December men visste inte hur det skulle
bli förrän vi fått importansökan godkänd
av Jordbruksverket och även ok på min semesteransökan
från jobbet. Allt gick dock bra och nu sover vårt
svarta lilla ulltroll på mina fötter under skrivbordet.
Imorgon har hon bott hos oss i en vecka, men det känns
som att hon redan är en i familjen och att hon varit här
mycket längre än så. |
 |
 |
 |
|
|